ÅTERKOMMER I HÖST!
Tuppens hjärta
De kom på våren, de första familjerna flyttade ut redan i april, de som hade barn i skolåldern kom i början på juni. De kom med allt sitt pick och pack i lådor och kappsäckar, vädrade sina hus och sina sängkläder, och sen gick de runt och hälsade och snusade på varandra.
Flickorna klädde om sig i badhuset, och då var det ofta några av pojkarna som försökte kika in genom springor och kvisthål. En skymt av en bröstvårta eller lite smålockigt könshår kunde hålla dem varma i flera dagar. Och nätter.
Det gick ett rykte över holmen. Ruttan Bergqvist hade kommit ut på sin trappa en natt vid tretiden. Det hade börjat småregna och hon skulle ta in tvätten. Och då ser hon att någon klättrar ut genom köksfönstret. Och om någon klättrar ut, så har någon först klättrat in. Till pigan, som har sin säng i köket.
Ljudet från Nikanders Penta och Toivonens Evinrude, knastret från Fjalars reseradio, knarret i Stora villans vindstrappa. Dofterna av fiskrens, piptobak, fernissa och gamla oljerockar …
Och så en dag, en stekhet dag i juli låg hon på klippan vid badhuset bredvid Benny. De hade simmat och nu låg de där, våta och flämtande och kände den sköna värmen sprida sig från stenen under dem och solen ovanför. Ingalill låg på rygg med halvslutna ögon och plötsligt kände hon att en skugga kom mellan henne och solen.
Bengt Ahlfors regisserade fjorton pjäser på Svenska Teatern mellan 1966 och 1992. Här har också sex av hans 35 egna skådespel haft sin urpremiär. Åren 1975-78 var han teaterns konstnärliga ledare, och om den tiden skrev han boken Stigzeliuska rummet. Dagbok från Svenska Teatern. 